kroppen

Jag vet inte ens vart jag ska börja.. det är så mycket som bubblar upp ur mig och det här inlägget kan säkert bli både rörigt och osammanhängande. Lite som jag är i person ;)

Men jag önskar att du hänger med i hela texten och att du kommenterar med dina tankar (här eller privat via mail), det betyder mycket för mig att vi får igång en växande tanke och diskussion.

Vi börjar på en diskussion och kommer sluta på en annan. Och ja..det kommer bli ett par svordomar.


din vikt = ditt värde?

Ber om ursäkt för dålig upplösning på bilderna, men så länge du kan se vad det föreställer så har jag fått fram budskapet.

I den ena bilden ser du en anorektisk flicka och vad hon ser i sin spegelbild. Den andra bilden är från en annan anorektisk tjej som inte har insjuknat så hårt som den första. Och på den tredje bilden ser du en helt annan sjukdom som i många fall misstas för fetma - lipödem. Lipödem är en kronisk störning i fettvävnaden. Vid sjukdomens utbrott ökar kroppens fettceller i storlek och personen ökar i omfång framförallt över stuss, höfter och lår. Sannolikt en ärftlig sjukdom.

Det skiljer inte dem tre åt så värst mycket. Alla tre mår mer eller mindre lika dåligt på insidan och kämpar med sitt egenvärde. Däremot kan jag säga att de två första tjejernas kroppar behandlas AVSEVÄRT mycket värre än vad många TROR att den tredje gör.


vad fan är det som händer

När fick någon rätten att få oss att misshandla oss själva i kampen att passa in? Vem, eller vilket skapat ideal, får människor att stoppa fingrarna i halsen och vilja spy upp näring i strävan att passa in och bli älskade?

Vem får en som lider av lipödem att känna sig som misslyckad? Som att det var hennes fel. Hon som hela sitt vuxna liv kämpat mot något som inte ens går att kämpa ifrån?

Vem är det som har fyllt människors huvud med orden som kamp, tvinga, måste och "om jag bara.."?


Det här är såklart ingen ny diskussion, men om du börjar med att se extrema fall och sen se på vilket sätt du själv bidrar till dem eller på vilket sätt du påverkas av dem, så kan vi alla börja skapa förändring.


vad intalar du dig själv?

Jag sitter med många klienter (och har själv varit en) som inte kan se annat än att de MÅSTE gå ner i vikt. Alltså normala vackra människor.

Normala i det avseendet att det inte är något annat skadat än deras självbild.

Jag hör "men det är klart att jag skulle må bättre av att gå ner i vikt och bli mer vältränad."

Stanna upp (!) med den tanken nu - för jag tror att det är lätt att släppa förbi den som om den vore en legitim sanning.

"men det är klart att jag skulle må bättre av att gå ner i vikt och bli mer vältränad."

Varför? Vem har sagt vad du borde väga? Vad har du som referens? Varför vältränad? Till vad? För vem? Vad är ditt behov för det? Ska det synas också eller räcker det med att bara vara? När är du nöjd? Vet du hur nöjd ens känns? Hur vet du när du är framme vid målet/känslan?


När fick vår vikt någonsin bli en indikation om vårt eget värde?

Jag vet att det förr i tiden ansågs som välfärd att ha hull, och även idag görs på en del håll i världen. Som att övervikt vittnade om status - att du hade råd att äta.

Och jag kan väl sträcka mig till att acceptera det, ok det är ok att vikten påvisar status. Men det är inte ok att vikten ska påvisa ditt värde som människa. Din vikt ska inte vara inblandad i huruvida du älskar dig själv eller inte. Det är inte rättvist. Det är inte sant. Det är inte på några sätt ens relevant.

Visst.. vi kan snacka om att en grov övervikt eller undervikt vittnar om ett dåligt egenvärde. Vi kan då också enas om att ett skifte i vikten skulle få dem att må bättre. Men vad kom först? Viktproblemet eller känslan? Vad borde ha adresserats först?

Förstår du hur jag tänker? Jag anser inte att vi kan påverka och läka en känsla genom att ignorera den och istället försöka ändra på oss på alla andra sätt.

Vi kan inte heller läka det faktum att vi inte älskar oss själva genom att söka bekräftelsen från andra - ex att banta för att attrahera.

Och som jag nämnde tidigare - hur vet du ens när du är nöjd? Hur kan du söka efter en känsla som du aldrig upplevt? Hur kan du veta? Hur kan du mäta en känsla?

De flesta av oss som har gått ner/upp mycket i vikt vet att det aldrig blir så där bra som vi trodde. Vi längtade efter dagen då vi skulle nå vår drömvikt, och väl där så kändes själen lika skrumpen och oälskad som tidigare.

Ergo - sluta. Bara sluta släng över ett problem på din stackars kropp, som gör så gott som den kan.


vad är en kropp

Kroppen är till för att transportera dig i livet. Den lever för att du lever.

Den har ett hjärta som slår, lungor som andas, en hjärna som knyter de mest fascinerande knutar och som gör att du både kan lösa problem och förutse faror. Du har tarmar, lever och njurar som tar hand om all näring du stoppar i dig och förser kroppen med det den behöver. Resten kastas ut via urin och avföring.

Du har ögon att se med, öron att lyssna med, näsa att lukt med osv..

Du har händer och armar att plocka, lyfta och bära med. Även för att kunna beröra, lära känna och bekräfta annat/andra.

Du har ben och fötter att gå med.


Innanför det här har du också en själ, och kroppen är alltså själens klädsel. Din kropp är ingenting utan din själ, men din själ är utan kroppen. Det här är ju omöjligt att förklara med ord, kan endast förstås med tanke och känsla. Så abstrakt är det. Och bara DET är häftigt.

"..jag gömmer hemligheten i hennes själ, för där letar hon aldrig"

..nåt citat som jag lagt på minnet.


Kroppen har INGENTING att göra med ditt värde som människa. Se hellre din kropp som en spegel av din själ. Och nej (!), jag menar inte att bara för att du är smal så mår du bra.

Jag menar mer; har du ont, har du problem med leder, tarmar, migrän, sjukdomar? Kanske ångest, utslag, insomnia? Även över/undervikt.

Vet du om att det finns något som heter Själens språk? Att själen talar via kroppen.

Det finns listor av hur man kan läsa av kroppen, typ som -har du problem där så vittnar det om si eller så, själsligt.

Så återigen - själen kom först och SEN kom kroppen. Samma som med känsla och viktproblem.

Vi kan inte lösa insidan genom att straffa utsidan. Utsidan är ett symtom på orsaken som hittas på insidan.

Ergo - sluta. Bara sluta släng över ett problem på din stackars kropp, som gör så gott som den kan


Var istället tacksam för hur häftig du och din kropp är! Få lite dåligt samvete först, över hur du faktiskt orättvist har belastat dig själv fysiskt i livet, och känn sen hur skönt det är att andas och hur häftigt det är att allting lever på insidan och utsidan av dig - allt till din tjänst.


allt sitter ihop på fri studio

Så det här med att själen talar via kroppen - för det första så är det inte alls alla som tror på det här, eller som praktiserar det även om de tror på det privat.

För min del så är det det enda sättet att se på en människa - fysiskt, själsligt och mentalt. Att allt sitter ihop, att allt påverkar allt. Att alla tre behöver varandra för att fungera. Att alla tre innebär balans.

Just i det här inlägget så utgår jag från kroppen. Där ligger fokus idag.


Vävnad, bindväv, fascia.. ❤︎

Mening, funktion, möjlighet ❤︎

Rörelse, utveckling, förståelse ❤︎


När du kommer till mig för behandling så är det viktigt för mig att hjälpa dig att förstå dig själv.

Jag förklarar vad jag gör och hur jag ser på din kropp. Hur det ena påverkar det andra, och varför jag behandlar fötterna när du har ont i ryggen.

Jag visar dig via behandling och rörelse hur värken kan släppa utan att ens ha varit nära problemområdet.

Jag stöttar dig och förklarar att vi har ett arbete tillsammans - att det inte är någon quickfix.

Jag nosar försiktigt vid den själsliga symboliken + det jag plockar upp intuitivt av din energi.


I den bästa av alla världar går du ifrån mig med

  • en större förståelse för dig själv

  • en skönare relation till din värk - att den har en mening

  • insikt i vad din värk vill säga dig

  • klarhet i på vilket sätt du/vi kan jobba framåt

  • känslan att du har stöd och att du inte är ensam

Om jag inte har sagt det till dig förut så säger jag det nu - du är alltid välkommen med dina frågor och funderingar vi sms eller mail. Det enda jag inte gör är att svara i telefon när det ringer.

Jag är så villig att hjälpa och förklara via text på min fritid, men att tala i telefon har jag lagt ner helt - alltså med alla förutom närmaste vänner och familj. Det blir för nära in på mig och kan lätt äta upp min energi. Min telefon är typ ALLTID på ljudlöst.

Men återigen - du är alltid välkommen att fråga och be om råd via text. Jag svarar såklart så fort jag kan, vill och har möjlighet, men jag svarar dig alltid. Ibland behöver du kanske bara några ord så att din förstår vad som händer. Ibland behöver vi försöka boka in en akuttid.

Dock så är den här fritids-tjänsten bara till för er som ÄR kunder på studion, på ett eller annat sätt. Till dig som är ny så är det generellt omöjligt att råda då jag aldrig träffat dig eller din kropp.

Det säger sig självt egentligen. Jag vet att du förstår det.

Och det här är viktigt - jag vill inte att du kommer hem efter en behandling eller ett samtal och känner dig ensam och handfallen över en känsla eller insikt. Hur kroppen reagerar efter vår tid är lika viktigt som under själva mötet (på alla plan).

Och att känna sig ensam, handfallen eller förtvivlad är några av de jobbigaste känslorna som finns. Som mentor är jag ämnad att stötta dig där. På alla plan.


Nu känner jag att det här inlägget börjar lida mot sitt slut. Det har varit många känslor som kommit ur mig och jag hoppas att du på något sätt, även det allra minsta, har fått en snäll tanke i huvudet.

Kroppen är så oerhört häftig, och ingen kommer någonsin förstå den fullt ut, men med en holistisk syn och behandling så kommer du se de växa, i VÄRDE!

Kunskap är det enda sättet till att skifta fokus på vår kropp. Endast en väl förankrad förståelse - ex kring dina höfters rörlighet/funktion eller dina tarmar och levers funktion - kan få dig att släppa fokus på att din kropp, på något sätt, är något annat än fascinerande.


Tänk att det ex är så att

  • hälen symboliserar att inte kunna släppa taget det gamla

  • höfterna sitter ihop med ditt känslocentrum

  • bröstryggen och skulderbladen har med din känsla av älskvärdhet att göra

  • fötterna talar om för resten av kroppen hur rörelsen ska ske

  • nacken är en förlängning av din ryggrad - tänk på det ofta

  • du behöver ha en svank

  • du är unik i din sammansättning av vävnad och skelett

  • fett är inget ont - fett är ex det som gör att vi vill mysa, vara nära. Och dessutom skyddar det allt annat i kroppen (dessvärre även dina känslor att komma upp ibland också)

Välkommen till mig, du som vill ha en större förståelse för dig själv.



126 visningar2 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

vad känner du nu?

..mina morgontankar om kommunikation och vad som egentligen behöver sägas. känslor Jag pratar alltid om känslor - med alla klienter, på varje yogaklass och i all kommunikation utåt. Det är ju inte så

Hälsan på Gotland AB

Org.nr: 559085-8816
Innehar F-skattsedel
Swish 123- 69 159 04