Per Vikman

"Frida, du ska passa dig så att du inte blir för kitschig."

Per Vikman var min lärare på PT-utbildningen. Kanske blev han egentligen mer som en fadder, eller mentor. Det är många år sen nu, men hans avtryck förblir nära.

Du kanske undrar varför jag skriver ett helt inlägg om honom och varför du ska läsa det? Ja..nej det behöver du ju inte alls faktiskt, men jag vill inte att det ska undgå någon hur viktig Per var för mig.


Per är död. Han dog. Nyligen. Hans familj orkar inte gå ut med det ännu, så jag skriver det här inlägget i förväg och publicerar det först när familjen gör det. Jag känner inte hans familj. Men jag lider med dem. Och med hans lag som han tränade. Och med alla oss elever. Det är många som nu känner en enorm förlust.

Jag har gråtit och känt en förkrossande känsla av att jag förlorat någon stor. Veckans yogaklasser har varit prövande, eftersom att vi har haft fokus på ”rörelse är liv”.

Det fick bli som en hyllning till allt som Per var, och även allt jag är idag, mycket tack vare honom.



Per, genom mina ögon

Han var stor som en björn. Kraftfull, nästan hotfull och med en enorm pondus. Vem hade kunnat ana att han var som en teddybjörn på insidan..?

Ja han var tuff.. och nu var han min lärare på The Academys PT-utbildning (där han jobbade i hela 20år).

Han lärde mig så mycket. Han trodde på mig. Och han behöll kontakten med mig, även om det var sporadiskt. Men han hade koll på mig och ville hjälpa mig när det behövdes.


Redan på utbildningen gjorde han det klart för mig att jag skulle akta mig för att bli för kitschig. Han menade att jag skulle ta min potential, kompetens och trovärdighet på allvar. Att jag skulle tro på mig själv, och inte skoja bort det. Jag gjorde ofta det - skojade bort det. Det var mitt sätt att skydda mig och skapa en roll som var behövd i alla sammanhang. Men det var jobbigt att vara den där som var gullig, busig och lite knäpp. Den gotländska dialekten hjälpte mig ju inte heller, alla gjorde narr av den redan (om än bara med kärlek). Och alla andra var coola, vältränade och hade ett hårt skal att skylta med. Jag var bara mjuk, på alla sätt..

Men Per var den som gjorde det klart för mig att jag hade MIN fördel i yrket - dels att jag hade en holistisk syn på min klient och kunde se vad hon/han behövde (det var en styrka som jag inte visste att jag hade innan jag träffade honom, och det har varit min starkaste styrka sen dess). Men också att jag var bra på att läsa av fysiska behov och kunde se när något var i obalans.

Han fick mig också att förstå att jag faktiskt fick se ut som jag gjorde (att inte vara lika vältränad som alla andra tränare). Du är bra på att träna andra Frida, och din kompetens har ingenting med din egen praktik att göra. "Vad behöver klienten?"

Kanske låter det självklart för dig att läsa, men jag tror att du kan hålla med mig om att du har haft fördomar mot överviktiga tränare, i alla fall någon gång. De flesta har haft det. Jag hade det där och då. I alla fall om mig själv. Min dåvarande chef hade det. Ja alltså om mig .. Jag lärde mig att det var en ära att hålla fokus på klienten, och att jag skulle ta stolthet i min naturliga fallenhet för det.


En annan gång som jag aldrig kommer glömma var när vi skulle ha sprinttest med vår klass. Jag var redan rädd från början, eftersom att jag inte kunde springa på det sättet. Per sa, ”Du behöver inte kunna eller ens vara bra, men du behöver ha förståelse för vad du utsätter dina klienter för. Vad du faktiskt tränar dem i.” Han hade ju såklart rätt. Jag tog mod till mig. När alla står och byter om inför testet och någon mumsar i sig en banan, för att få lite snabb energi, så säger Per, ”Det är bra att ni käkar bananer, för de smakar lika gott när de kommer upp igen.” Sen skrattade han så att det bullrade i rummet och såg så där elakt glad ut, fast med den tydligaste form av kärlek. Han ville skoja, retas och väcka.


Jag har en hel radda med citat från Per som jag använder regelbundet ännu idag. Han gjorde ett sånt starkt intryck på mig. Han var en riktigt bra lärare. Och jag för hans ord vidare. För hans ord inspirerar och skjuter rakt in i en som en pil.

Han var rak, tydlig och direkt. Han såg sina elever och han fick oss att tro på vår egna unika förmåga. Ingen skulle bli en massprodukt, han hade på tok för stor stolthet i yrket för det.


Tack Per

Tack för att du valde att stötta mig. Tack för att du såg mig, och hjälpte mig se mig själv. Jag var ugn, oerfaren och osäker. Nu vet jag mer och har mer erfarenhet.

Tack för att du ville checka in med mig ibland och för att du tog dig tid till ”din lilla gotländska” som kunde behöva ett pepp-talk lite då och då.

Och du, jag lovar att inte bli för kitschig ❤︎ Jag tror på mig själv, som du gjorde.

74 visningar

Senaste inlägg

Visa alla

vad känner du nu?

..mina morgontankar om kommunikation och vad som egentligen behöver sägas. känslor Jag pratar alltid om känslor - med alla klienter, på varje yogaklass och i all kommunikation utåt. Det är ju inte så

Hälsan på Gotland AB

Org.nr: 559085-8816
Innehar F-skattsedel
Swish 123- 69 159 04