Släpp dig fri - #1

Uppdaterad: 24 aug 2019


Ja jag kastade ju upp ett inlägg på sociala medier härom dagen där jag hade fotat mig själv helt ren från allt vad filter, smink och annat heter. Jag ska förresten nog ha det till mitt nya körkort.



Är det här så ovanligt?

Är det verkligen så himla ovanligt att vara naturlig? Det beror såklart på vart man lever, jobbmiljö, vilka man umgås med och hur bekväm man är att få vara sig själv. Men ja, tittar vi runt om kring oss så ser vi hur starkt det yttre trycket är på att förändra vår yta. Att se ut på ett visst sätt. Och att så som du ser ut när du vaknar bara är till för ett före/efter-foto.


När jag började styrketräna och ägna mer och mer tid i gymmet så fanns det noll ork till att fixa håret och sminket hela tiden. På så sätt var också gymmet en frizon. Visst, kläder var viktigt istället. Snygga linnen, tights och festliga toppar som gjorde att det hela kändes lite stylat.

Men jag behövde inte bry mig just om smink och hår. Jag klippte mig kort och rakade på sidorna.

Jag befann mig mitt i en revolt utan att ens veta om det. Istället för att klä mig i klänning och dricka Cosmopolitan (som jag gillade innan) så slöt jag nästan helt med alkohol, älskade att hänga i träningskläder 24/7 och lade all min energi på mina muskler och att träna andra.

jag och mina muskler för många år sedan

Men även om jag var i revolt så slet min själ för att känna sig älskad och tillräcklig. Jag kanske tog bort mitt smink, men jag bytte ut det mot en tro på att fettprocent och muskelmassa skulle vara lösningen till att älska mig själv.

OBS: Så här reagerade alltså jag. Det finns många som tränar idag som inte alls har samma agenda, problem eller självkränkande tankar som jag hade.


Jobbigare för de yngre

Jag sminkade mig väldigt hårt under gymnasietiden och några år efter det. Du vet.. mascara, ögonbryn, ögonskugga, foundation, puder och läppstift. Jag kände mig naken, tråkig och ful utan smink. Och den klassiska kommentaren var ett faktum som osminkad - "Jag tycker du ser trött ut, eller är du sjuk?"

Ja men själva fan.. även om det aldrig är ont menat, och till och med en naturlig reaktion på en helt plötsligt onyanserad yta, så är det inte konstigt att man ursäktade sig och rotade igenom väskan efter nödkitet. Kanske fanns det i alla fall ett grusigt och kladdigt läppglans där nere bland allt annat..?

Så jag kan förstå alla unga tjejer idag. Jag vet hur de känner.

Vackrast är jag tydligen förklädd, förändrad och förfinad..?

Men måste det bero bara på åldern? Att så fort man fyller 30 eller 40 så slipper man undan den hetsen? Det är ju inte ens sant i väldigt många fall..

Ja det är klart att tiden har påverkan i mognad, erfarenhet och beslut. Kanske är det lite lättare att skita i smink när man blir äldre. Man har kanske mer och mer lättare att bara vara den man är.

Men om det är det enda, att låta tiden ha sin gång och låta ungdomarna ha sin period med sminkhets.. fan vad trist, då är ju alla unga dömda till att använda en massa förklädnad för att känna sig accepterade. Dömda ända tills de blir äldre. I bästa fall.

Så åldern? Jag hoppas verkligen att vi vuxna tillsammans kan göra en skillnad här. För ungdomarna skull men även för andra runt omkring oss i vuxen ålder.


Skrämmande siffror

2012 så var det 40% av Sveriges alla kvinnor som erkände att de aldrig visade sig osminkade för andra än de allra närmsta.

4% hade ALDRIG sminkfria dagar. Alltså aldrig. Inte någonsin.

Det här är som sagt 7 år sedan, och jag kan säga utan att ens kolla facit att siffrorna har ökat. Idag är det ännu värre för de unga tjejerna. Fy fan..

Jag tycker synd om dem för deras referensramar. Jag tycker syns om deras hy. Jag tycker synd om deras själar (för dem som lider i det tysta eller omedvetet alltså).


Vem är jag att..

Ja.. så vem är egentligen jag att döma? Vad ger mig rätten att säga så här?

Gah.. my everyday struggle!

Finns det ett rätt och fel här? Är det mer rätt att vara osminkad?

Får jag aldrig mer sminka mig då? Handlar det här ens om smink?


Nej men vet du vad? Jag tänker så här:

I den bästa av alla världar så vet vi att vi duger som vi är. Vi vet att vi inte behöver göra oss till för att uppskattas. Vi vet att så som vi ser ut är vackert. Vi vet att vi är värda att älskas för allt vi är.

Om man vet och känner allt det här så är väl egentligen ingenting fel, eller?


Jag sminkar mig aldrig längre. Det händer att jag tar på min mascara ibland, typ någon gång i halvåret, och det gör jag när jag känner mig trött. Jag liksom lurar mina egna ögon - jag ser lite piggare ut -ergo- jag känner mig ett uns piggare.

Däremot så fixar jag med håret lite oftare. Ni som hänger på fri studio vet att jag oftast har håret i en slarvig knut på huvudet, det är liksom enklast i mitt jobb. Men jag har också utsläppt, flätar och lockar. Jag tycker det är lite roligt att jobba med uttryck.

Däremot finns det inte ett spår av att jag inte duger som jag är i det hår jag har.


Så vad vill jag med #släppdigfri

Jo det är så att jag vill hjälpa till. Hjälpa andra genom att ge dem en anledning.

För visst är det enklare att göra obekväma saker om andra gör detsamma?

Och om jag kan få fler att lägga upp bilder på sociala medier med den här hashtagen så kan vi inspirera fler. Tänk om det skulle bli inne att vara naturlig!?

Ja jag drömmer stort..


Men vet ni en sorglig sak? Först när jag tänkte på att dra igång det här så tittade jag på en annan hashtag, nämligen vacker utan spackel och vet du vad det var för bilder jag hittade där? Jo en massa marknadsföring för fillers, ögonfransar, ögonbryn och typ permanent eyeliner etc.

Det var inte det jag ville förmedla - att skaffa permanenta förändringar..


Så egentligen, så handlar det här inte ens om att vara vacker över huvudtaget.

Det är större än så - det handlar om att våga vara den du är.

Att verkligen våga släppa dig själv fri.



Nästa vecka kommer ett nytt inlägg där jag fortsätter under samma tema.

Det kommer vara inlägg regelbundet under hösten med tanken att väcka upp tankar och funderingar. Kanske till och med utveckling framåt. Därav Vakna med Frida.


Kommentarer är det bästa jag vet, för jag vill ha diskussionen.

Jag vill också ha hejarop eller bara höra och läsa att det finns fler som delar min tanke.

Så om du vill, kommentera gärna.

Let's do this! Vi gör det tillsammans. Vi tycker, tänker, vågar och förändrar.

Smink, kläder eller vad fan som helst - att vi släpper oss fria på ditt och mitt sätt, och inspirerar andra att göra det samma.

34 visningar

Senaste inlägg

Visa alla

vad känner du nu?

..mina morgontankar om kommunikation och vad som egentligen behöver sägas. känslor Jag pratar alltid om känslor - med alla klienter, på varje yogaklass och i all kommunikation utåt. Det är ju inte så

Hälsan på Gotland AB

Org.nr: 559085-8816
Innehar F-skattsedel
Swish 123- 69 159 04